Livet är ibland oerhört orättvist på många sätt... Och efter idag så kommer inget någonsin bli som innan igen.

Fick igår fatta ett hårt, tungt och oväntat beslut om att låta min underbara vän Diva få sluta sina dagar tillsammans med oss.

Och jag ska säga att i natt sov jag inte en blund utan låg och grubblade av och an om jag verkligen tagit rätt beslut, och det kommer jag nog aldrig riktigt veta till 100%, men för hennes och vår skull så var det enda utvägen... det svåraste steget var att ringa det enda och sista samtalet för att få en tid, och kl 13.00 idag den 28 mars så somnade hon in och lämnade ett enormt tom rum efter sig... Bara tanken att aldrig mer få mötas av hennes glädje när man öppnar ytterdörren känns outhärdligt, att aldrig mer få dra fingrarna genom hennes mjuka päls...

Vårt avsked var både vackert och sorgefyllt, hon fick somna in ute i det gröna gräset bland vitsipporna i min famn medans tårarna rann nerför mina kinder och mina fingrar smekte hennes mjuka päls, hennes svans viftade enda in i slutet..., jag vill tro att hon kände sig älskad till sista andetaget. Hon var min dröm och min verklighet allt på en och samma gång... Och tillsammans med henne dog en del av mig och våra drömmar. Jag fick äran att lära känna och äga denna hund i 2 års tid och för detta är jag evigt tacksam, rätt om vårt liv tillsammans vart kort så var det värt varenda sekund, och om jag fick samma chans en gång till så skulle jag utan tvekan ta den. Hon förgyllde min tillvaro på många sätt och livet kommer ALDRIG, ALDRIG bli detsamma utan henne...

Jag älskar dig Diva, du kommer föralltid att fattas mig...